Kapitel 17
- Men... Jag kan inte.
- Vad menar du med att du inte kan? Jag har kommit hit till Piteå av en orsak, och det är du! Jag är så helvetes kär i dig!
- Men varför gjorde du slut då?
- För att... Jag har varit otrogen...
- OTROGEN!? Och du tror att jag tar tillbaka dig nu!?
- Det var värt ett försök...
- Vars är jag? och ta mig till lindex, Denise vet inte vars jag är!
- Och du vet inte vars hon är...
Skrattade en av männen.
- Ulrik... Vad har ni gjort av henne?
- Jag har inte gjort något?
- VAD HAR NI GJORT!!
*hahahahah*
De båda männen skrattade, vad ska jag göra? Om Ulrik inte vill berätta vad ska jag göra då?
- Men seriöst... Var är är hon?
- Jag är seriös, jag vet inte.
- Ni där!
Jag kollade mot de två männen och dem slutade att skratta.
- Ja..
Sa de i mun på varanndra.
- Berätta vars Denise är eller så får ni aldrig se saken ni kallar ''kuk'' igen!
Jag tog fram en kniv och dem började bli rädda, det syntes.
- Eh.. Eh.. Hon är... Eh..
- VARS, ÄR, HOOON!!
- Eh.. Här!
Dem tog mig till ett rum, jag öppnade och såg Denise.
- Ååh!! Denise, jag har saknat dig så mycket!
Jag hörde en smäll och vände mig om. Dem hade låst in mig med Denise. Hur kunde jag vara så himla lättlurad?
- Jag hjälper dig, jag ska bara hämta min fick kniv... SOM LIGGER I VÄSKAN! Det här är mitt fel..
- Nej det är det inte? Det är mitt...
- Nej, det var jag som vill fara på stan och inte bry mig om honom... Och om jag skulle säga ja så skulle det här aldrig hänt.
- Det är inte ditt fel att Ulrik är et sånt JÄVLA SVIN!!
- Nej, det är ju sant.....
Vi satt i flera timmar och tänkte på hur vi skulle kunna ta oss ut... Sen, helt plötsligt...
- ANNA!!
- Ulrik?
- Ja, det är jag! Kom, jag ska hjälpa er ut!
Vi gick till honom och fick veta att det fans ett takfönster, där kunde vi klättra upp med hjälp av stolen.
- Men jag kan inte få lös Denise, min kniv är i min väska...
- Som är här!
Ulrik tog fram väskan och jag skärde loss Denise från repen som höll fast henne.
Jag ställde mig på stolen och öppnade fönstret.
- Det är öppet!
- Vad bra, jag hjälper dig ut!
Jag tog fast i fönsterramen och drog mig upp med lite hjälp av Denise som tröck upp mig.
När jag kom upp ställde Denise sig på stolen, när jag skulle dra upp henne kom det in nån i rummet.
Det var en av männen som tog hit mig...
- Aah.. Dem kommer närmare, HJÄLP MIG!!
- Jag ska...
Dom drog ner henne och jag fick panik... Vad ska jag göra?!
Jag tog upp mobilen och ringde ¨112¨
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Hahaha kanske ''LITE'' drygt kapitel ^^Ska försöka bättre :P<3
Kommentarer
erika anestedt
meeeeeeeeeeeeer
meeeeeeeeeeeeeeer
meeeeeeeeer
meeeeeeeeeeeeeeeeeeer
meeeeeeeeeeeer
meeeeeeeeer
har du hört talas om ordet
meeeeeeeeeeeeeer
Tilda
Det var ett jätte bra kapitel och inte drygt :)
julle
Zatan vad bra
wilma
Jag vet inte om jag ska läsa bloggen mkr mer, du slutar alltid skriva, först blir jag glad när du skriver,efter ett bra kapitel då slutar du. Sorry men...
tilda
Håller med wilma
viktoria
Jag slutar läsa din novell nu, sorry du skriver ändå
Aldrig
ceccilia
Slutar läsa!!
:)))
Slutar läsa din blogg:(
Trackback
