Kapitel 13
Jag börjar med att säga förlåt för att inte skrivit på lääääääääääääänge men har inte haft tid/kommit på vad jag ska skriva... Men ska göra ett försök iaf :)
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag grät i flera månader, trodde aldrig att jag skulle sluta gråta men till sist slutade jag.
Jag började tänka på hur hon dog och skulle vilja att det var jag istället, att det var jag som blev påkörd av de där tåget... Att det var jag som skulle ha begravning imorgon...
Jag fällde en tår... VARFÖR SKA ALLTING hÄNDA JUST MIG?!
Jag hade inte varit/pratat med Ulrik ända sen de hände... Jag ville prata med nån om mina känslor så då tänkte jag att jag kanske kunde bli vän med Denise igen... Jag ringde henne och kom fram till telefonsvararen.
- Hej det är Denise och jag har inte tid att prata nu men du kan gärna lämna ett meddelande efter tonen. Pip.
- Hej Denise, det är jag, Anna. jag skulle vilja att vi träffades någon gång, om du vill alltså. Jag saknar dig, väldigt mycket! Jag hoppas att du vill...
Jag la på och hörde hur det knackade på dörren. Jag gick och öppnade och såg en person.
- Hur kom du hit så snabbt?
- Jag satt på bussen på väg till Jennifer då du ringde men ville inte svara sen lyssnade jag på ditt meddelande och tänkte om, jag har också saknat dig, JÄTTE MYCKET!
Vi kramades och bestämde att vi skulle ha tjejkväll, efter jag berättat om vad som hade hänt.
Denise tröstade mig och jag fällde en tår, jag gick och gjorde varm choklad åt oss och sen gjorde vi ansiktsmasker och smetade ut dem i ansiktet och hårinpackning, fotbad, badade bubbelpool och bara mös. Vi bestämde att hon skulle sova här.
- Du Denise... Började jag med då vi låg i sängen och försökte sova.
- Ja, vad är det?
- Jag är tillsammans med Ulrik...
- DU SA VAD?!
- Det är sant.
- Har det bra du...
- Nej det har jag inte? Min syster har dött, vi har bråkat och Ulrik bor i Göteborg?
- Ja men...
Hon tystnade. Hon kom väl inte på vad hon skulle säga antar jag. Denise tänkte väl inte på det, eller gjorde hon? Vi somnade snabbt efter det.
- Upp och hoppa små flickor!
Ropade mamma från köket. Hon hade gjort varm choklad med marsmellows i. Min favorit!
- Ska du med på begravningen Denise?
- Ja det ska hon.
Jag kunde inte gå dit utan henne. Hon fick låna en av mina svarta klänningar och så sminkade vi varann. Vi hade det kul, än så länge.
Vi satte oss i bilen och väntade på mamma. Hon är alltid så seg.
Hon sprang till bilen och höll på att halka.
- Ta det försiktig mamma! Du vill väl inte åka in på sjukhuset heller?!
Hon satte sig i bilen utan ett ord.
- Mamma, ska vi åka någonstans efter begravningen?
- humm.... Jag tror att vi ska till Peru. Nej jag skämtade bara, vi ska till Sikfors.
- Kult skämt! Eller?
Mamma vände sig om och bara kollade på mig.
- Ska du följa med till Sikfors Denise?
- Visst!
När vi kom fram till kyrkan kom en gubbe bakom mig och skrämde mig.
-AAAAAH!
Jag vände mig om och såg att det var Ulrik.
- Men vad gör du här?
- Jag tänkte överraska dig! Lyckades jag?
Han skrattade till med sitt gulliga skratt.
- Jaa... Men du kan inte vara här!? Jag är med Denise just nu!
Han kysste mig. Det kändes så naturligt så jag kysste tillbaka.
Denise stod bredvid och gapade.
- Det här skulle ju vara en helg för oss?
Hon gick utan att säga mer. Vad har jag gjort!?
Det här är Ulriks fel...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Ber om ursäkt IGEN för att jag inte skrivit nå, men nu får ni ett lite längre kapitel :)
Komentera? :P<3
Kommentarer
Anna
B-Ä-S-T!
Denise
Vet att jag är :')
Matilda
Jäättebra :D
Kolla gärna min blogg också - http://sverigesmuntherastenoveller.blogg.se/
Trackback
