Kapitel 14
Denise hade åkt hem och Ulrik följde istället till Sikfors.
Vi som hade planerat så mycket! (Jag och Denise alltså) Men jaja... Jag och Ulrik kan säkert komma på något liknande.
- Anna, kom!
Jag sprang till Ulrik och han kom mot mig och kysste mig.
- Jag älskar dig!
Orden han viskade i mitt öra var så vackra... Jag visste inte vad jag skulle göra, det var ju han som förstört mellan mig och Denise. Efter ett tag frågade mamma om vi ville åka skoter. Jag svarade ju såklart ja. Jag skjutsade Ulrik för han hade ju aldrig åkt eller kört skoter. Jag körde i ett hopp och så ramlade vi av. Skotern flög över mig och jag tappade andan, den var så tung!
Vad ska jag göra?!
- HJÄLP!!
Jag försökte skrika men det gick inte. Det här var slutet... Jag blundad och såg Marie sträcka handen mot mig. Jag flög uppåt mot henne, sen kom jag så nära henne att vi nästan nuddades.
- Anna...
- Ja vad är det?
Jag fick inget svar utan hörde igen:
- Anna...
Det lät som Denise. Jag skönk ner mot marken och Marie försvann. Sen såg jag Denise framför mig. Jag låg i en sjukhussäng och såg en massa människor omkring mig, bland annat mamma, Robin, Denise, två sjuksystrar men ingen Ulrik.
- Var är Ulrik?
Jag var så svag att jag viskade ut orden.
- Han har åkt hem.
- Men varför?
- Vet du hur länge du legat i koma?
Jag kunde knappt fatta vad hon sa... Koma?
- Nej, hur länge?
- I snart 1år. Sjuksköterskorna kunde inte fatta varför, det var ju bar en skoter...
Jag såg att mamma släppte en tår.
- Vad är det? Jag är här.
- Det är inte det... Jag har mist en dotter och var nära på att göra det igen. På grund av den där förbannade skotern. Kan du lova mig en sak?
- Vad?
- Att ALDRIG hörde du det? ALDRIG röra den skotern igen, och ingen annan för den delen.
- Men, nej? Så här kan du inte göra?! Skotern var det ända jag hade i Sikfors!
- Och? Det jag säger är bestämt!
Jag kunde inte röra mig så bra, var väldigt stel men om jag inte skulle ha vart det så skulle jag ha gått där ifrån surt.
Men jag fick inte gå någonstans på en vecka...
Tänk att fira jul på sjukhuset!!!
Inte kul... Jag MÅSTE komma på ett sätt att komma ut här ifrån...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden blev liten men det ser INGEN!!:'D
Har inte skrivit på 2 dagar men i förrgår då jag gjorde klart det här kapitlet åkte jag till THERESE och då trodde jag att jag glömt spara så blev sur och inte lite heller... Men igåår då jag kom hem från THERESE åkte jag till ANNA och då har jag inte skrivit nå. Men nu idag (är fortfarande hos ANNA) sitter vi båda vid datorn och så ser jag att jag sparat kapitlet som utkast :D
Kommentarer
Trackback
