Förlåt Förlåt...
Förlåt för att jag inte skrivit nå på senaste tiden men jag har slutat att komma på ideér :(
Och så har jag inte haft tid/lust att skriva..... Men just nu går det VERKLIGEN inte!! Min dator laggar som in i helveeeete!:(
Men vi får se, kanske imorgon innan jag har träning kanske ;D
Kapitel 15
- HJÄLP!!
Sjuksystrarna kom springande.
- Vad är det Mr. Karlsson?
- ANNA ÄR BORTA!!
- OH NEJ, VAD SKA VI GÖRA?!
Jag hörde vad dem pratade om där jag stod utanför fönstret. Jag tänkte att jag kunde gå ut genom fönstret och åka ner för stuprännan. Men det var för högt... Hur ska jag nu kunna rymma?
- Var är hon!?
Jag hörde att det var mammas röst, dem måste ha ringt henne...
- Anna!!!
Hon grät, jag kanske skulle gå in? Men jag ville inte... Jag är snart 18 år! Jag får bestämma över mig själv!
Jag gjorde det... Jag åkte ner för stuprännan, jag tappade tagget och föll med en duns... Men som tur var var det bara någon meter upp ifrån jag ramlade.
Jag sprang mot sidan så att dem inte skulle se mig. Jag började gå mot Öjebyn. Kanske kunde gå till Denise?
Jag ringde henne.
- Hallå?
- Hej, det är Anna!
- Vad vill du?
Hon lät ganska sur då hon sa det.
- Jag undrar om jag kunde komma och få gömma mig hos dig...
- Ehm... Gömma?
- Ja, jag har rymt från sjukhuset och måste hitta ett ställe att gömma mig på.
- Okej... Visst.
- Jag kommer och möter dig, vart är du?
- Jag är typ vid ''Coop Forum''.
- Okej, jag tar cykeln.
Jag gick och gick... Tur att ingen såg mig.
Det kändes som om jag gått i en evighet. Solen brände på min rygg och mina fötter var uppskrapade för jag hade inga skor på mig.
Jag såg att någon vinkade åt mig. Det måste vara Denise. Jag vinkade tillbaka.
- Hej, hoppa upp på pakethållaren så skjutsar jag dig.
Jag hoppade upp och kände hur skönt det var då vinden blåste i mitt hår.
Vi pratade om allt möjligt. Sen såg jag mammas bil.
- OH NEJ DET DÄR ÄR MAMMA!! TÄNK OM HON SER MIG?!
- Det är lungt,, vi cyklar in bland träden där!
Hon märkte oss inte som tur var. Vi åkte vidare och vi var nästan framme.
Den sista biten gick vi. Denise hade flyttat till en lägenhet för hon bråkade med sina föräldrar. Men det var bra för då kunde vi prata utan att hennes föräldrar och syskon skulle höra.
När vi var framme gjorde vi plättar och åt. Samtidigt pratade vi om vad som hänt.
Min mobil ringde.
- Hallå?
- Hej Anna, det är Ulrik!
- Hej älskling! Det var så tomt att vakna utan dig vid min sida.
- Förlåt, men jag åkte till America och sjöng på olika ställen.
- Jaha, ville du säga något speciellt eller?
- Ehm... Jaa....
- Och det är?
- Jo det är så att.... Jag.... Jag säger det snabbt... Det är slut!
Jag svarade inte utan bara kollade ut genom fönstret och fällde en tår.
- Ehm... Är du kvar?
Jag svarade inte utan la på.
Jag gick till Denise och hon såg att jag grät. Vi satte oss i hennes soffa och så tröstade hon mig.
- Du är inte värd honom, du är värd någon mycket bättre! Det var hans val, han skulle inte kunna hitta någon bättre än dig.
Jag grät fortfarande. Jag fattade det inte. Han åker ifrån mig, ringer och berättar att han gör slut.
- Han är så omogen. Telefon, skämtar han eller? Ska man göra slut gör man det face mot face!
Vi åkte till ICA och köpte öl och sprit. Men eftersom jag inte var 18 fick Denise betala men jag betalde såklart tillbaka.
- Nu ska vi dricka oss fulla!
- Ja det ska vi minsann!
Vi drack och drack. Tillslut kräktes vi båda två och var alldeles yra. Jag var fortfarande ledsen men jag försökte dricka bort det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Såååå vad tyckte ni? Bra/Dåligt? :)
Kommentera gärna vad ni tyckar :P
Kapitel 14
Denise hade åkt hem och Ulrik följde istället till Sikfors.
Vi som hade planerat så mycket! (Jag och Denise alltså) Men jaja... Jag och Ulrik kan säkert komma på något liknande.
- Anna, kom!
Jag sprang till Ulrik och han kom mot mig och kysste mig.
- Jag älskar dig!
Orden han viskade i mitt öra var så vackra... Jag visste inte vad jag skulle göra, det var ju han som förstört mellan mig och Denise. Efter ett tag frågade mamma om vi ville åka skoter. Jag svarade ju såklart ja. Jag skjutsade Ulrik för han hade ju aldrig åkt eller kört skoter. Jag körde i ett hopp och så ramlade vi av. Skotern flög över mig och jag tappade andan, den var så tung!
Vad ska jag göra?!
- HJÄLP!!
Jag försökte skrika men det gick inte. Det här var slutet... Jag blundad och såg Marie sträcka handen mot mig. Jag flög uppåt mot henne, sen kom jag så nära henne att vi nästan nuddades.
- Anna...
- Ja vad är det?
Jag fick inget svar utan hörde igen:
- Anna...
Det lät som Denise. Jag skönk ner mot marken och Marie försvann. Sen såg jag Denise framför mig. Jag låg i en sjukhussäng och såg en massa människor omkring mig, bland annat mamma, Robin, Denise, två sjuksystrar men ingen Ulrik.
- Var är Ulrik?
Jag var så svag att jag viskade ut orden.
- Han har åkt hem.
- Men varför?
- Vet du hur länge du legat i koma?
Jag kunde knappt fatta vad hon sa... Koma?
- Nej, hur länge?
- I snart 1år. Sjuksköterskorna kunde inte fatta varför, det var ju bar en skoter...
Jag såg att mamma släppte en tår.
- Vad är det? Jag är här.
- Det är inte det... Jag har mist en dotter och var nära på att göra det igen. På grund av den där förbannade skotern. Kan du lova mig en sak?
- Vad?
- Att ALDRIG hörde du det? ALDRIG röra den skotern igen, och ingen annan för den delen.
- Men, nej? Så här kan du inte göra?! Skotern var det ända jag hade i Sikfors!
- Och? Det jag säger är bestämt!
Jag kunde inte röra mig så bra, var väldigt stel men om jag inte skulle ha vart det så skulle jag ha gått där ifrån surt.
Men jag fick inte gå någonstans på en vecka...
Tänk att fira jul på sjukhuset!!!
Inte kul... Jag MÅSTE komma på ett sätt att komma ut här ifrån...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden blev liten men det ser INGEN!!:'D
Har inte skrivit på 2 dagar men i förrgår då jag gjorde klart det här kapitlet åkte jag till THERESE och då trodde jag att jag glömt spara så blev sur och inte lite heller... Men igåår då jag kom hem från THERESE åkte jag till ANNA och då har jag inte skrivit nå. Men nu idag (är fortfarande hos ANNA) sitter vi båda vid datorn och så ser jag att jag sparat kapitlet som utkast :D
Kapitel 13
Jag börjar med att säga förlåt för att inte skrivit på lääääääääääääänge men har inte haft tid/kommit på vad jag ska skriva... Men ska göra ett försök iaf :)
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag grät i flera månader, trodde aldrig att jag skulle sluta gråta men till sist slutade jag.
Jag började tänka på hur hon dog och skulle vilja att det var jag istället, att det var jag som blev påkörd av de där tåget... Att det var jag som skulle ha begravning imorgon...
Jag fällde en tår... VARFÖR SKA ALLTING hÄNDA JUST MIG?!
Jag hade inte varit/pratat med Ulrik ända sen de hände... Jag ville prata med nån om mina känslor så då tänkte jag att jag kanske kunde bli vän med Denise igen... Jag ringde henne och kom fram till telefonsvararen.
- Hej det är Denise och jag har inte tid att prata nu men du kan gärna lämna ett meddelande efter tonen. Pip.
- Hej Denise, det är jag, Anna. jag skulle vilja att vi träffades någon gång, om du vill alltså. Jag saknar dig, väldigt mycket! Jag hoppas att du vill...
Jag la på och hörde hur det knackade på dörren. Jag gick och öppnade och såg en person.
- Hur kom du hit så snabbt?
- Jag satt på bussen på väg till Jennifer då du ringde men ville inte svara sen lyssnade jag på ditt meddelande och tänkte om, jag har också saknat dig, JÄTTE MYCKET!
Vi kramades och bestämde att vi skulle ha tjejkväll, efter jag berättat om vad som hade hänt.
Denise tröstade mig och jag fällde en tår, jag gick och gjorde varm choklad åt oss och sen gjorde vi ansiktsmasker och smetade ut dem i ansiktet och hårinpackning, fotbad, badade bubbelpool och bara mös. Vi bestämde att hon skulle sova här.
- Du Denise... Började jag med då vi låg i sängen och försökte sova.
- Ja, vad är det?
- Jag är tillsammans med Ulrik...
- DU SA VAD?!
- Det är sant.
- Har det bra du...
- Nej det har jag inte? Min syster har dött, vi har bråkat och Ulrik bor i Göteborg?
- Ja men...
Hon tystnade. Hon kom väl inte på vad hon skulle säga antar jag. Denise tänkte väl inte på det, eller gjorde hon? Vi somnade snabbt efter det.
- Upp och hoppa små flickor!
Ropade mamma från köket. Hon hade gjort varm choklad med marsmellows i. Min favorit!
- Ska du med på begravningen Denise?
- Ja det ska hon.
Jag kunde inte gå dit utan henne. Hon fick låna en av mina svarta klänningar och så sminkade vi varann. Vi hade det kul, än så länge.
Vi satte oss i bilen och väntade på mamma. Hon är alltid så seg.
Hon sprang till bilen och höll på att halka.
- Ta det försiktig mamma! Du vill väl inte åka in på sjukhuset heller?!
Hon satte sig i bilen utan ett ord.
- Mamma, ska vi åka någonstans efter begravningen?
- humm.... Jag tror att vi ska till Peru. Nej jag skämtade bara, vi ska till Sikfors.
- Kult skämt! Eller?
Mamma vände sig om och bara kollade på mig.
- Ska du följa med till Sikfors Denise?
- Visst!
När vi kom fram till kyrkan kom en gubbe bakom mig och skrämde mig.
-AAAAAH!
Jag vände mig om och såg att det var Ulrik.
- Men vad gör du här?
- Jag tänkte överraska dig! Lyckades jag?
Han skrattade till med sitt gulliga skratt.
- Jaa... Men du kan inte vara här!? Jag är med Denise just nu!
Han kysste mig. Det kändes så naturligt så jag kysste tillbaka.
Denise stod bredvid och gapade.
- Det här skulle ju vara en helg för oss?
Hon gick utan att säga mer. Vad har jag gjort!?
Det här är Ulriks fel...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Ber om ursäkt IGEN för att jag inte skrivit nå, men nu får ni ett lite längre kapitel :)
Komentera? :P<3
