Kapitel 17
- Men... Jag kan inte.
- Vad menar du med att du inte kan? Jag har kommit hit till Piteå av en orsak, och det är du! Jag är så helvetes kär i dig!
- Men varför gjorde du slut då?
- För att... Jag har varit otrogen...
- OTROGEN!? Och du tror att jag tar tillbaka dig nu!?
- Det var värt ett försök...
- Vars är jag? och ta mig till lindex, Denise vet inte vars jag är!
- Och du vet inte vars hon är...
Skrattade en av männen.
- Ulrik... Vad har ni gjort av henne?
- Jag har inte gjort något?
- VAD HAR NI GJORT!!
*hahahahah*
De båda männen skrattade, vad ska jag göra? Om Ulrik inte vill berätta vad ska jag göra då?
- Men seriöst... Var är är hon?
- Jag är seriös, jag vet inte.
- Ni där!
Jag kollade mot de två männen och dem slutade att skratta.
- Ja..
Sa de i mun på varanndra.
- Berätta vars Denise är eller så får ni aldrig se saken ni kallar ''kuk'' igen!
Jag tog fram en kniv och dem började bli rädda, det syntes.
- Eh.. Eh.. Hon är... Eh..
- VARS, ÄR, HOOON!!
- Eh.. Här!
Dem tog mig till ett rum, jag öppnade och såg Denise.
- Ååh!! Denise, jag har saknat dig så mycket!
Jag hörde en smäll och vände mig om. Dem hade låst in mig med Denise. Hur kunde jag vara så himla lättlurad?
- Jag hjälper dig, jag ska bara hämta min fick kniv... SOM LIGGER I VÄSKAN! Det här är mitt fel..
- Nej det är det inte? Det är mitt...
- Nej, det var jag som vill fara på stan och inte bry mig om honom... Och om jag skulle säga ja så skulle det här aldrig hänt.
- Det är inte ditt fel att Ulrik är et sånt JÄVLA SVIN!!
- Nej, det är ju sant.....
Vi satt i flera timmar och tänkte på hur vi skulle kunna ta oss ut... Sen, helt plötsligt...
- ANNA!!
- Ulrik?
- Ja, det är jag! Kom, jag ska hjälpa er ut!
Vi gick till honom och fick veta att det fans ett takfönster, där kunde vi klättra upp med hjälp av stolen.
- Men jag kan inte få lös Denise, min kniv är i min väska...
- Som är här!
Ulrik tog fram väskan och jag skärde loss Denise från repen som höll fast henne.
Jag ställde mig på stolen och öppnade fönstret.
- Det är öppet!
- Vad bra, jag hjälper dig ut!
Jag tog fast i fönsterramen och drog mig upp med lite hjälp av Denise som tröck upp mig.
När jag kom upp ställde Denise sig på stolen, när jag skulle dra upp henne kom det in nån i rummet.
Det var en av männen som tog hit mig...
- Aah.. Dem kommer närmare, HJÄLP MIG!!
- Jag ska...
Dom drog ner henne och jag fick panik... Vad ska jag göra?!
Jag tog upp mobilen och ringde ¨112¨
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Hahaha kanske ''LITE'' drygt kapitel ^^Ska försöka bättre :P<3
Kapitel 16
Jag vaknade upp bredvid Denise på golvet. Vi måste ha ramlat och somnat eller något.
Jag gick upp och gjorce frukost, ägg och bacon blev det.
Jag grät igen över Ulrik... Jag saknade honom så... Varför gjorde han slut?
-Anna, mår du bra?
Jag kollade bak och såg att det var Denise.
- Ehm...
- Jag förstår om du är ledsen men han är ett jävla svin! Du borde inte vara ledsen för hans skull!
Jag bara kollade på henne.. Sen fortsatte jag med maten.
- Vill du ha?
- Mm..
Hon läste en tidning så hon var inte så social.
- Kan du duka?
- Okej.
- Vad ska vi göra idag?
- Jag vet inte, handla måste jag göra i alla fall. Har typ inge mat hemma.
- Okej, men du... Skulle det inte vara roligt att gå på stan?
- Jaa.. Det kan vi väl göra.
Vi satt tysta och åt maten. Det kändes konstigt, för vi brukade ALLTID prata jätte mycket..
När jag var klar gick jag och duschade, sminkade mig och fixade håret.
- Jag går ut och tar lite luft!
- Okej, jag går och duschar medans då!
Efter en stund kommer hon ut från duschen och vi åker till stan.
När vi kom fram hörde vi en bekant musik... ULRIK!
- Du Denise... Ulrik är här!
- Jag vet, läste du inte i tidningen?! Jag tyckte att det var konstigt att du ville hit då han var här.
- Men nu kan vi inte bara åka hem... Jag kan inte undvika han hela mitt liv.
Jag gick till H&M och kollade på BH:ar.
- Denise?
- Ja?
- Den här var väl söt?
- Ja det var den!
Den var rosa med svart nät på och en svart rosett i mitten.
- Jag tror att jag köper den.
- Gör det! Jag går till Lindex medans.
Jag betalde den och kollade på Ulrik. Jag kände hur ledsen jag blev men jag försökte att inte bry mig. Jag var påväg till lindex då två män kom bakom mig och tog fast mig i armarna och drog bort mig, jag kunde inte skrika så högt då den ena mannen höll för min mun.
Sen satte dem mig på en stol och då kom Ulrik fram.
- VAD VILL DU?!
- Jag vill bara säga att jag ångrar att jag gjort slut...
- ååhh gör du?
Jag blev så glad då han sa det...
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tkr ni?:D
Ska börja på det andra nu :P♥
Snaaart :D
Håller på med ett nytt kapitel, kanske inte det bästa men ska försöka göra ett till idag :)
Kommentera gärna om vad ni tycker osv :D
Förlåt Förlåt...
Förlåt för att jag inte skrivit nå på senaste tiden men jag har slutat att komma på ideér :(
Och så har jag inte haft tid/lust att skriva..... Men just nu går det VERKLIGEN inte!! Min dator laggar som in i helveeeete!:(
Men vi får se, kanske imorgon innan jag har träning kanske ;D
Kapitel 15
- HJÄLP!!
Sjuksystrarna kom springande.
- Vad är det Mr. Karlsson?
- ANNA ÄR BORTA!!
- OH NEJ, VAD SKA VI GÖRA?!
Jag hörde vad dem pratade om där jag stod utanför fönstret. Jag tänkte att jag kunde gå ut genom fönstret och åka ner för stuprännan. Men det var för högt... Hur ska jag nu kunna rymma?
- Var är hon!?
Jag hörde att det var mammas röst, dem måste ha ringt henne...
- Anna!!!
Hon grät, jag kanske skulle gå in? Men jag ville inte... Jag är snart 18 år! Jag får bestämma över mig själv!
Jag gjorde det... Jag åkte ner för stuprännan, jag tappade tagget och föll med en duns... Men som tur var var det bara någon meter upp ifrån jag ramlade.
Jag sprang mot sidan så att dem inte skulle se mig. Jag började gå mot Öjebyn. Kanske kunde gå till Denise?
Jag ringde henne.
- Hallå?
- Hej, det är Anna!
- Vad vill du?
Hon lät ganska sur då hon sa det.
- Jag undrar om jag kunde komma och få gömma mig hos dig...
- Ehm... Gömma?
- Ja, jag har rymt från sjukhuset och måste hitta ett ställe att gömma mig på.
- Okej... Visst.
- Jag kommer och möter dig, vart är du?
- Jag är typ vid ''Coop Forum''.
- Okej, jag tar cykeln.
Jag gick och gick... Tur att ingen såg mig.
Det kändes som om jag gått i en evighet. Solen brände på min rygg och mina fötter var uppskrapade för jag hade inga skor på mig.
Jag såg att någon vinkade åt mig. Det måste vara Denise. Jag vinkade tillbaka.
- Hej, hoppa upp på pakethållaren så skjutsar jag dig.
Jag hoppade upp och kände hur skönt det var då vinden blåste i mitt hår.
Vi pratade om allt möjligt. Sen såg jag mammas bil.
- OH NEJ DET DÄR ÄR MAMMA!! TÄNK OM HON SER MIG?!
- Det är lungt,, vi cyklar in bland träden där!
Hon märkte oss inte som tur var. Vi åkte vidare och vi var nästan framme.
Den sista biten gick vi. Denise hade flyttat till en lägenhet för hon bråkade med sina föräldrar. Men det var bra för då kunde vi prata utan att hennes föräldrar och syskon skulle höra.
När vi var framme gjorde vi plättar och åt. Samtidigt pratade vi om vad som hänt.
Min mobil ringde.
- Hallå?
- Hej Anna, det är Ulrik!
- Hej älskling! Det var så tomt att vakna utan dig vid min sida.
- Förlåt, men jag åkte till America och sjöng på olika ställen.
- Jaha, ville du säga något speciellt eller?
- Ehm... Jaa....
- Och det är?
- Jo det är så att.... Jag.... Jag säger det snabbt... Det är slut!
Jag svarade inte utan bara kollade ut genom fönstret och fällde en tår.
- Ehm... Är du kvar?
Jag svarade inte utan la på.
Jag gick till Denise och hon såg att jag grät. Vi satte oss i hennes soffa och så tröstade hon mig.
- Du är inte värd honom, du är värd någon mycket bättre! Det var hans val, han skulle inte kunna hitta någon bättre än dig.
Jag grät fortfarande. Jag fattade det inte. Han åker ifrån mig, ringer och berättar att han gör slut.
- Han är så omogen. Telefon, skämtar han eller? Ska man göra slut gör man det face mot face!
Vi åkte till ICA och köpte öl och sprit. Men eftersom jag inte var 18 fick Denise betala men jag betalde såklart tillbaka.
- Nu ska vi dricka oss fulla!
- Ja det ska vi minsann!
Vi drack och drack. Tillslut kräktes vi båda två och var alldeles yra. Jag var fortfarande ledsen men jag försökte dricka bort det.
--------------------------------------------------------------------------------------------------
Såååå vad tyckte ni? Bra/Dåligt? :)
Kommentera gärna vad ni tyckar :P
Kapitel 14
Denise hade åkt hem och Ulrik följde istället till Sikfors.
Vi som hade planerat så mycket! (Jag och Denise alltså) Men jaja... Jag och Ulrik kan säkert komma på något liknande.
- Anna, kom!
Jag sprang till Ulrik och han kom mot mig och kysste mig.
- Jag älskar dig!
Orden han viskade i mitt öra var så vackra... Jag visste inte vad jag skulle göra, det var ju han som förstört mellan mig och Denise. Efter ett tag frågade mamma om vi ville åka skoter. Jag svarade ju såklart ja. Jag skjutsade Ulrik för han hade ju aldrig åkt eller kört skoter. Jag körde i ett hopp och så ramlade vi av. Skotern flög över mig och jag tappade andan, den var så tung!
Vad ska jag göra?!
- HJÄLP!!
Jag försökte skrika men det gick inte. Det här var slutet... Jag blundad och såg Marie sträcka handen mot mig. Jag flög uppåt mot henne, sen kom jag så nära henne att vi nästan nuddades.
- Anna...
- Ja vad är det?
Jag fick inget svar utan hörde igen:
- Anna...
Det lät som Denise. Jag skönk ner mot marken och Marie försvann. Sen såg jag Denise framför mig. Jag låg i en sjukhussäng och såg en massa människor omkring mig, bland annat mamma, Robin, Denise, två sjuksystrar men ingen Ulrik.
- Var är Ulrik?
Jag var så svag att jag viskade ut orden.
- Han har åkt hem.
- Men varför?
- Vet du hur länge du legat i koma?
Jag kunde knappt fatta vad hon sa... Koma?
- Nej, hur länge?
- I snart 1år. Sjuksköterskorna kunde inte fatta varför, det var ju bar en skoter...
Jag såg att mamma släppte en tår.
- Vad är det? Jag är här.
- Det är inte det... Jag har mist en dotter och var nära på att göra det igen. På grund av den där förbannade skotern. Kan du lova mig en sak?
- Vad?
- Att ALDRIG hörde du det? ALDRIG röra den skotern igen, och ingen annan för den delen.
- Men, nej? Så här kan du inte göra?! Skotern var det ända jag hade i Sikfors!
- Och? Det jag säger är bestämt!
Jag kunde inte röra mig så bra, var väldigt stel men om jag inte skulle ha vart det så skulle jag ha gått där ifrån surt.
Men jag fick inte gå någonstans på en vecka...
Tänk att fira jul på sjukhuset!!!
Inte kul... Jag MÅSTE komma på ett sätt att komma ut här ifrån...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilden blev liten men det ser INGEN!!:'D
Har inte skrivit på 2 dagar men i förrgår då jag gjorde klart det här kapitlet åkte jag till THERESE och då trodde jag att jag glömt spara så blev sur och inte lite heller... Men igåår då jag kom hem från THERESE åkte jag till ANNA och då har jag inte skrivit nå. Men nu idag (är fortfarande hos ANNA) sitter vi båda vid datorn och så ser jag att jag sparat kapitlet som utkast :D
Kapitel 13
Jag börjar med att säga förlåt för att inte skrivit på lääääääääääääänge men har inte haft tid/kommit på vad jag ska skriva... Men ska göra ett försök iaf :)
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag grät i flera månader, trodde aldrig att jag skulle sluta gråta men till sist slutade jag.
Jag började tänka på hur hon dog och skulle vilja att det var jag istället, att det var jag som blev påkörd av de där tåget... Att det var jag som skulle ha begravning imorgon...
Jag fällde en tår... VARFÖR SKA ALLTING hÄNDA JUST MIG?!
Jag hade inte varit/pratat med Ulrik ända sen de hände... Jag ville prata med nån om mina känslor så då tänkte jag att jag kanske kunde bli vän med Denise igen... Jag ringde henne och kom fram till telefonsvararen.
- Hej det är Denise och jag har inte tid att prata nu men du kan gärna lämna ett meddelande efter tonen. Pip.
- Hej Denise, det är jag, Anna. jag skulle vilja att vi träffades någon gång, om du vill alltså. Jag saknar dig, väldigt mycket! Jag hoppas att du vill...
Jag la på och hörde hur det knackade på dörren. Jag gick och öppnade och såg en person.
- Hur kom du hit så snabbt?
- Jag satt på bussen på väg till Jennifer då du ringde men ville inte svara sen lyssnade jag på ditt meddelande och tänkte om, jag har också saknat dig, JÄTTE MYCKET!
Vi kramades och bestämde att vi skulle ha tjejkväll, efter jag berättat om vad som hade hänt.
Denise tröstade mig och jag fällde en tår, jag gick och gjorde varm choklad åt oss och sen gjorde vi ansiktsmasker och smetade ut dem i ansiktet och hårinpackning, fotbad, badade bubbelpool och bara mös. Vi bestämde att hon skulle sova här.
- Du Denise... Började jag med då vi låg i sängen och försökte sova.
- Ja, vad är det?
- Jag är tillsammans med Ulrik...
- DU SA VAD?!
- Det är sant.
- Har det bra du...
- Nej det har jag inte? Min syster har dött, vi har bråkat och Ulrik bor i Göteborg?
- Ja men...
Hon tystnade. Hon kom väl inte på vad hon skulle säga antar jag. Denise tänkte väl inte på det, eller gjorde hon? Vi somnade snabbt efter det.
- Upp och hoppa små flickor!
Ropade mamma från köket. Hon hade gjort varm choklad med marsmellows i. Min favorit!
- Ska du med på begravningen Denise?
- Ja det ska hon.
Jag kunde inte gå dit utan henne. Hon fick låna en av mina svarta klänningar och så sminkade vi varann. Vi hade det kul, än så länge.
Vi satte oss i bilen och väntade på mamma. Hon är alltid så seg.
Hon sprang till bilen och höll på att halka.
- Ta det försiktig mamma! Du vill väl inte åka in på sjukhuset heller?!
Hon satte sig i bilen utan ett ord.
- Mamma, ska vi åka någonstans efter begravningen?
- humm.... Jag tror att vi ska till Peru. Nej jag skämtade bara, vi ska till Sikfors.
- Kult skämt! Eller?
Mamma vände sig om och bara kollade på mig.
- Ska du följa med till Sikfors Denise?
- Visst!
När vi kom fram till kyrkan kom en gubbe bakom mig och skrämde mig.
-AAAAAH!
Jag vände mig om och såg att det var Ulrik.
- Men vad gör du här?
- Jag tänkte överraska dig! Lyckades jag?
Han skrattade till med sitt gulliga skratt.
- Jaa... Men du kan inte vara här!? Jag är med Denise just nu!
Han kysste mig. Det kändes så naturligt så jag kysste tillbaka.
Denise stod bredvid och gapade.
- Det här skulle ju vara en helg för oss?
Hon gick utan att säga mer. Vad har jag gjort!?
Det här är Ulriks fel...
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Ber om ursäkt IGEN för att jag inte skrivit nå, men nu får ni ett lite längre kapitel :)
Komentera? :P<3
Kapitel 12
Nästa dag vaknade jag av en smäll... Jag kollade upp och såg då att ingen var där, de måste ha gått ut tänkte jag. Jag kröp fram till Ulrik och kysste honom på kinden, sen sa jag:
- Kom älskling, vi måste här ifrån!
Han rörde sig inte. Jag blev rädd...
- Älskling?... VAKNA!
Jag såg att han rörde sig lite och pustade ut, han lever!
Vi kysstes sen hjälpte jag honom upp, eftersom dörren kanske är vaktad måste vi klättra ut genom fönstret. Som tur var det en spiraltrappa utanför fönstret, vi började går sen hörde vi att dörren öppnades, vi sprang så fort vi kunde och sen helt plötsligt splittrades vi!
Jag såg inte Ulrik någonstans... Jag sprang och letade honom sen hörde jag fotsteg bakom mig. Jag vågade inte kolla bak utan jag sprang ännu fortare, jag hörde hur den som var bakom mig började öka takten... Jag skrek sen tog han fast mig och höll för min mun!
Jag kollade på personen och det var Ulrik. Jag blev så glad när jag såg honom.
Vi sprang upp till Ulriks lägenhet och började packa, han skulle flytta och jag skulle åka hem.
Vi åkte till tågstationen och han berättade:
- Jag har fått en lägenhet där uppe, jag ville inte säga något innan...
- Har du!? Vars då?
- I Piteå!
Jag blev så glad! Nu kunde vi träffas varje dag!
Vi satte oss på tåget och åt lite godis... Efter ett tag lutade jag på Ulriks axel. Han började att pilla i mitt hår och jag somnade.
-Anna?
Jag vaknade med ett ryck.
-Vi är framme!
Jag kollade mig omkring och blev glad, äntligen hemma. Men hur ska mamma reagera?!
Jag slutade tänka på de och kysste Ulrik.
Jag hjälpte honom med sina saker och vi hyrde en taxi så vi slapp gå från Luleå till Piteå.
Vi höll hand i bilen och då vi var framme kysstes vi en sista gång och så åkte jag hem.
När jag var hemma klev jag in i huset och såg mamma sitta med en polis och gråta.
- Vad är det mamma?!
Hon kollade på mig och kramade om mig, sen viskade hon i mitt öra...
- Ddin syster Mmarie är ddöd....
Jag kollade på henne som om hon lurades med mig.
- Ddu sa vad?!
Hon började gråta ennu mer och så började jag också gråta. Jag satte mig i sängen och grät...
---------------------------------------------------------------------------------------------------
FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPPDATERING!
Jag har bara glömt bort :( Men ska försöka mer nu!:)
Ni får väl skriva vad ni tycker och förslag ;)
Puss&Hej :D
Kapitel 11
Den dagen gjorde vi inte så mycket, vi låg och såg på Scrubs Ulriks favoritserie och sen såg vi på en skräckfilm som hette Unrest. Dagarna gick jätte fort då jag var hos Ulrik. På slutet av dagen knackade det på dörren, Ulrik gick och öppnade. Jag hörde en duns och sprang dit. Ulrik hade blivit på hoppad av ett par män som spang iväg med honom.
- NEJ!!
Jag sprang efter dem men då kom en annan man som höll fast mig och sprang efter dem.
Jag hörde hur jag skrek efter hjälp, men det hjälpte inte...
När jag vaknade kollade jag mig omkring, det var ingen dröm... Jag låg på golvet med ett band runt munnen, jag kollade frammåt och såg Ulrik ligga helt medvetslös på golvet, han hade många blåmärken. Det såg ut som om han hade blivit sparkad över hela kroppen.
Jag hörde nån gå utanför dörren. Jag låtsades vara medvetslös. En mann bärde upp mig och gick in till ett annat rum. Efter ett tag slog han mig på kinden för att jag skulle vakna, jag låtsades vakna. Jag försökte pratta men det ända jag fick ur mig var ett mummel..
Han tog av mig bandet som var tunt munnen, sen spottade jag på honom och sa:
- Vad vill du oss?!
Han bara skrattade och gick ut ur rummet, jag hoppade till rummet bredvid, där såg jag en massa lik ligga. Jag skrek.
- VAD GÖR DU?!
Skrek mannen som kom springandes mot mig. Jag började gråta av att jag var så rädd.
- Schh... De hör dig!
Jag fortsatte att gråta. Han slog mig så hårt att jag svimmade.
Ulriks perspektiv:
- Var är jag?...
Jag kollade mig runt och så att Anna var borta, jag skrek till en av männen:
- VAR ÄR HON?!
- Vem?
- ANNA!! VAR ÄR ANNA!?
- Hon har det bra där inne med André.
- Ni får ta mig men rör inte henne!
- Försent....
Mannen började skratta ett högt och elakt skratt...
HIHIHIHI KUL LIV JAG HAR! Inte bra kapitel men.... Kolla gärna Anna Marklunds novell :D
Haré gött igélkött :D
Kapitel 10
Jag hade somnat på tåget men som tur var vaknade jag precis innan jag var framme. Där stod Ulrik och väntade. När jag klev av tåget sprang jag fram till Ulrik och kysste han, han höll om mig länge. Vi åkte hem till honom och där drack vi varm choklad med marshmellows. Mamma hade ringt flera gånger men jag svarade inte. Jag ville inte att hon skulle veta vars jag var.
- Vill du följa och se då jag har genrep?
- Okej!
Vi åkte i en sor Van till ett ställe utanför Göteborg. Det var en jätte fin utsikt över havet.
När vi var framme fick jag sitta i logen medan Ulrik var ute och sjöng, då det var signering ropade Ulrik på mig, jag kom ut ur logen och ställde mig bredvid honom.
- Hör upp gott folk, detta är min klickvän Anna!
Alla hans fans jublade... Jag skrattade för mig själv och tänkte att jag var en ''kändis''...
Det kom fram en lite flicka och frågade ifall hon fick MIN autograf... Jag kände hur glad jag blev av ett av ULRIKS fans ville ha en autograf av MIG!
Jag signerade hennes lapp som hon höll i och sen åkte vi hem.
på vägen åkte vi förbi den där fina utsikten och satt där och mös på ett berg och kysstes några gånger. helt plötsligt ringde det och förstörde de romantiska ögonblicket.
- HALLÅ?!
- VART FAN ÄR DU?!
- Vem är det?
- DET SPELAR INGEN ROLL, VART ÄR DU?!?!!
Jag hörde sen att det var mamma och sa:
- Det behöver väl inte du bry dig om?
- Jo! Nu berättar du!?
Jag la på och vi åkte hem till Ulrik. På kvällen mös vi och... Nästa dag hade Ulrik världens knullrufs, inte så konsigt om man tänker på vad som hände igår.......
När jag skulle duscha vill Ulrik också göra det så då duschade vi tillsammans, det var så mysigt då han hade sin kropp emot min...
- Ulrik, du vet väl att jag älskar dig?
- Ja, och jag älskar dig!
Sen kysstes vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Bara jag som blev sugen på varm choklad med marshmellows?:3 (stavning x'd)
Kapitel 9
Det ända jag kunde tänka på var Ulrik, jag kunde inte koncentrera mig på skolan för att jag tänkte på honom... Jag saknar honom sååå!!
Jag frågade mamma om jag fick åka och hälsa på honpm men det fick jag inte... Hon sa att det var för lång!? Jag smsade Denise och skrev ''Förlåt mig för det som hände, kan du någonsin förlåta mig? Jag saknar dig så mycket!Kan vi inte träffas någon gång?''
Jag väntade och väntade men hon svarade inte... Varför måste hon vara sur på mig! jag har ju till och med sagt förlåt?!
Jag klottrade Ulrik+Anna på varje blad i min dagbok... Mamma kom in rusandes och sa:
- ÄR DU OCH ULRIK IHOP!?
- ehm... nej...
- För han skrev på din logg på facebook ''Saknar dig älskling, vi måste ses snart, älskar dig♥''
- Men ...
- Inga men, du har killförbud!
- MEN!!
- Inga men, nu städar du upp här på ditt rum, innan du kommer ut från din svinstia!
Jag började gråta, nu får jag aldrig vara med Ulrik igen!!
- Anna, jag åker och handlar!
- Okej!
Jag städade en stund och sen loggade jag in på facebook. Ulrik var inne!
- Hej älskling:*<3
- Hej!<3
- Vad gör du?:*
- Jag... Längtar efter dig!:*<3
- Aaaww, dsm!<3
- Kom vet jag!
- Det går inte, mamma har sagt att jag inte får vara med killar längre :(</3
- Men kom ändå!!
- Haha, okej! Bara du väntar på mig i Göteborg på tågstationen :D<3
- Okej, det går ett tåg om 20 minuter, ta de!:*
- Okej :P<3
Jag loggade ut och packade sakerna jag behövde, jag stack innan mamma kom hem så att hon inte skulle veta något...
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Bra?:D
Kapitel 8
Nästa dag vaknade jag och Ulrik var int där... Jag hittade en lapp där det stod ''Kom till Gallerian /Ulrik'' Jag klädde på mig och gick dit, när jag var där var allt mörkt... Jag gick in och en lampa tändes över ett bord, där var Ulrik. Han sa att jag skulle komma, jag gick dit och satte mig.
Sedan kom en man med en fiol och två servitriser som serverade oss kyckling och pommes, det var jätte mysigt. Små värmeljus tändes lite här och där och Ulrik kom närmare och kysste mig. Det måste varit den mest romantiska som någonsin hänt mig!
Hade han gjort allt det här för mig?
Jag hörde apploder och lampor tändes. Grattis på födelsedagen Anna!
Jag hade helt glömt bort att jag fyllde år för att jag tänkt så mycket på Ulrik.
Han gav mig den bästa presenten jag någonsin fått, sen sjöng han en ny låt för mig, den handlade om mig, Ulrik och kärleken.
Det såg ut som om publiken hade mer fokus på mig än på Ulrik, det var ovanligt...
När han hade sjungt klart skrek han '' JAG ÄLSKAR DIG ANNA!!'' i micken och jag blev tårögd av att det var så fint.
Han kom till mig och kysste mig en gång till, jag trodde aldrig att jag skulle få en så underbar pojkvän som Ulrik! När vi gick hem började det regna och innan vi gick in i huset kysstes vi i regnet, hur mer romantisk dag kan man ha?
När vi gick in gick jag och duschade, efter en stund låstes dörren upp och nån kom in, det var Ulrik, han kom till mig och vi duschade tillsammans, jag sa till honom:
- Jag älskar dig, du gjorde mitt liv''
- Och du gjorde mit!
Sen kysstes vi igen. Efter vi duschat gick vi och la oss, ingen av oss kunde sova och vi tänkte på samma sak...
Nästa dag...
Mamma hade kommit hem och frågade om vi hade haft det bra, då svarade jag:
- Om vi haft...!
- Vad har ni gjort då?
- Vi har.... Umgåtts...
Ulrik skulle åka hem idag så vi hann inte göra så mycket, mamma skjutsade oss till tågstationen där vi fick säga hejdå, vi kysstes en sista gång och han gick mot tåget.
- Jag älskar dig!
- Jag älskar dig också!
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Hihi tyckte ni om kapitlet? Har ni nå förslag på vad jag kan skriva mer?:)
Kapitel 7
Nu var Ulrik här, vi gick in på mitt rum och han såg min vägg... Det blev en pinsam tystnad.
- Det är inte som det ser ut... Förut var du min största idol men nu är vi ju vänner, eller?
- Ja, vi är vänner.
Vi var tysta ett tag till, sen kom mamma in i rummet.
- Hejsan Ulrik, Anna har berättat så mycket om dig!
Nu vart det en ännu pinsammare tystnad... Men han bara flinade mot mig. Efter en lång tystnad tog jag fram min dator, Jag tänkte precis gå in på Ulriks logg då jag kom på att han satt bredvid mig.. Det skulle nog inte se så bra ut tänkt jag.
Jag hade bara hunnit skriva ett ''U'' sen suddade jag det igen och gick in på Denise logg istället.
Det stod ''Var är alla då man behöver dem?:(</3'' jag gick in på kommentarerna och läste ''Vad har hänt? Finns!<3'' ''Finns alltid för dig Denise'' ''Tack alla som bryr sig om mig, men jag och Anna har bråkat... :(''
jag såg att Ulrik läste det och sa:
- Har du och Denise bråkat? Varför har du inte sagt något?
- Ehm... Det är inte jag... Det är en annan Anna...
Det såg inte ut som om han trodde på det men vad kunde jag göra?
Nu var vi tysta... IGEN.
Efter ett tag gick jag och la mig, men Ulrik var fortfarande uppe.
Mamma hade åkt till stugan och mina katter låg och mös med mig. Efter en stund gick Ulrik och la sig, när han somnat låg jag och tittade på honom. Han var så söt!
Nästa dag väckte han mig med en puss på kinden, han hade gjort varm choklad och stekt bacon på rostad macka, min favorit!
- Hur visste du att jag gillade de?
- Kanske för att du pratade om det i sömnen...
Vi skrattade och mös, en perfekt början på dagen! Efter de vart jag tvungen att åka till skolan, efter skolan åkte vi till stan och åt på ett kaffé, det var rätt mysigt de också...
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Statestiken var jätte dålig idag :( Kan ni inte typ tipsa vänner om novellen?;)
Kapitel 6
Det ändå jag tänkte på i flera dagar var Ulrik... Vad ska jag göra? Jag vill så gärna träffa honom!!
Jag kanske ska ringa honom, eller sms:a, det gör jag. Jag skrev:
'' Hej Ulrik, har du det bra där nere?:) Vi kanske skulle träffas nån dag? Kram Anna ;D''
Jag väntade på ett svar... Tio minuter senare skrev han:
'' Hej Anna! Ja, jag har det jätte bra har du det bra?=) Självklart ska vi träffas, till helgen? Jag kan komma till dig om du vill!♥''
Jag kände hur mitt hjärta värmdes, sen skrev jag:
'' Okej :)♥''
Nu började jag längta jätte mycket!! Jag gick ut till köket, där stod mamma.
- Hej mamma, Ulrik ska komma i helgen!
- Okej.. Vänta nu, vad sa du!?
- Jag sa att Ulrik ska komma i helgen?
Hon suckade och sa:
- Okej men då kommer inte jag vara hemma, jag kan vara i stugan.
Jag trodde inte det skulle gå så lätt att övertala henne, mina läppar bildades till ett leénde.
Jag vet, jag ringer Denise och säger det! Jag tog fram mobilen och kom på... Juste, vi bråkar ...
Vad ska jag göra utan henne!? Jag får väl klara mig... Det kommer att vara svårt att inte träffa henne eller ringa henne...
Sen ringde telefonen det var Ulrik så jag svarade.
-Hej!
- Hej älskling!
Sa han just älskling!? Så... Är vi tillsammans nu eller?
- Vad gör du?
- Jag har just repat lite, men du... Jag fick ta ''lov'' för mina managers så kan jag komma till dig imorgon istället?
- Ja, såklart, varför skulle du inte få komma idag?
Jag sprang till mamma och sa att han skulle komma imorgon istället, då svarade hon:
- NEJ DU HAR SKOLA!
-Men snälla mamma, han kan sova på golvet!
Men de skulle han såklart inte göra...
- *suck* jaja... Bara du inte glömmer bort skolan och läxorna...
JAAAA, HAN FICK KOMMA!!
Jag ringde till Denise utan att tänka. Hon svarade inte... Varför? Juste.... Jag kom på, det fick mig att släppa en tår.
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Så... Vad tycker ni?:3
Kapitel 5
Vi såg på ''En gång i phuket'' den var jätte bra, jag hade på mig ett vitt linne, jeans shorts och tight under. Vi skrattade som mest... När filmen var slut åkte vi tåg hem till honom. Han bodde i en stor lägenhet i Göteborg med mycket saker. Vi skrattade och bara hade det gött!
Telefonen ringde, ag svarade.
- Hallå?
- VART ÄR DU?!
Man hörde att det var Denise som skrek i telefonen.
-Ehh... Jag är ... Jag kollade mig runt. Jag är hos Ulrik...
- Varför är du där? Sov du där?!
- Ehm.. Ja.
- Men... Jag har väntat på dig i flera timmar, kom nu!
- Nej! Jag vill inte. Jag vill stanna här, hos Ulrik.
- Vadå, så du tar Ulrik föra mig eller? Alltså... Jag tror att vi får ta en paus från våran vänskap!
Jag kände hur det brännde i hjärtat... Vad har jag gjort..? Jag släppte några tårar och sen såg jag att Ulrik kom in, jag torkade bort tårarna snabbt.
- Vad är det?
- Inget.
- Jo, någonting är det, annars skulle du ju inte gråta.
- Jag grät inte, jag hade något i ögat....
- Säkert..? Men jaja, vad ska du göra idag?
- Hm.. Jag vet inte, kanske vara med dig...?
- Okej!
Jag trodde aldrig att han skulle säga ja!? Vi gick till stan och shoppade, eller jag shoppade och han följde med.. Efter ett tag ringde mobilen igen.
- Hallå?
- Hej Anna det är mamma. Var är du?
- Eh.. I Göteborg...
- I GÖTEBORG?! SKÄMTAR DU MED MIG?!
- Nej, jag är med Ulrik.
- Ulrik?
- Ulrik Munther, jag kommer hem nån dag.
- Nej NU!
Jag var tvungen att åka hem, Ulrik körde mig till tågstationen och vi sa hejdå. På tåget tänkte jag på honom, Ulrik... Jag tror jag är kär...
---------------------------------------------------------------------------------------------------
Drygt kapitel men ^^ kommentera gärna :P
